Ostara - Vårdagjämning runt 19-22 Mars varje år

Allt liv ha ett cykliskt förlopp, en oändlig cykel av födelse och död, menar modern hednisk kosmologi. Allt som föds, växer och dör - bara för att återigen, återfödas, följer ett "årshjul". På detta årshjul finns det åtta punkter som representerar dagjämning, solstånd och "kvartaldagar", de fyra mittpunkterna mellan dessa. 

Dessa är Yule (20-22/12), Imbolc (2/2), Ostara (19-22/3), Beltane (1/5), Midsommar (19-19/6), Lughnasadh (1/8), Mabon (21-24/9) och Samhain (1/9).

Två gånger varje år, när Solen marscherar över himlen, korsar dess centrum Jordens ekvator. Denna himmelska inriktning resulterar i dagjämning (equinox). Då har ljus och mörker (nästan) lika lång längd och Solen går upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Det omvända sker under Septembers dagjämning. 

Den här tiden runt 19-22 Mars, vårens dagjämning, (Spring Equinox) också kallad bl a Ostara, Eostre eller Eastre (sannolikt varianter av Ishtar, Astare och Aset) har sedan tusentals år firats med ritualer, fester och traditioner, personliga och universella. Särskilt vid kraftnätpunkter och heliga platser runt om i världen.

Ostara ses som en germansk fruktbarhetsgudinna, samt vår- och gryningsgudinna, som ursprungligen firades vid vårdagjämningen, men som senare blev det kristna uppståndelsesfirandet och den moderna påsken. Vissa forskare anser att Ostara är en form av Freya. Andra att hon egentligen är Iduna eller Walburga. Andra tror att hon är en Vanic/Vanir-gudinna... men det finns inga bevis och ursprunget förblir ett mysterium.

Hennes sanna mysterium är dock uppenbart varje år. Hon är de första varma vindarna, de fåglar som återvänder, de träd som knoppar och lockar fram blad och blommar. Hon är den uppvaknande jorden, kaniner och harar, ägg som dyker upp efter en vinter utan ljus (alla kanske inte vet att hönor som hålls i naturlig belysning slutar lägga ägg på vintern, när dagarna är korta). Ostaras arv är alla de färgade ägg som många fortfarande hänger upp vid påsk varje år… (Info). 

Vårens dagjämning är början på det astrologiska nyåret, och början på våren på norra halvklotet och början på hösten på södra halvklotet. Denna förändring i årstider skapar en förändring i uttrycket och flödet av energi runt omkring oss, och vi kan titta på Moder Jord för att få ledtrådar genom den riktning som energin strömmar. På norra halvklotet är våren en tid där allting kommer i blom. 

Våren är en tid för förnyelse och återfödelse, en övergångstid när själen släpper av det gamla och sätter symboliska nya frön, varje år med ökande beslutsamhet och förnyad förståelse för manifestation och förändring av verkligheten. Själen väcks från vinterns sömnighet och söker näring på många nivåer. Solens gudomliga värme väcker något inom oss, en ny strävan börjar i allmänhet, som en synkronicitet. Fler timmar av dagsljus driver de flesta själar att gå vidare, för att göra nödvändiga förändringar.  Det handlar om att hitta ett sätt att existera i vår verklighet medan vi står inför förändrad dynamik när ett annat kapitel börjar. Dysfunktionella relationer brukar sluta medan andra börjar.

Men visst, när träd och blommor blommar igen tar de med sig nya och gamla föroreningar och allergier kan också bli följden. Många trötta själar stärks dock efter den långa vintern. Hormoner spirar på våren, befruktning och graviditet förekommer ofta vid denna tidpunkt. Eostre, den saxiska versionen av Ostara gav sitt namn till det kvinnliga hormonet östrogen. Hennes festdag hölls vid fullmåne efter vårdagjämningen - nästan identisk beräkning som för den kristna påsken i väst. En legend i samband med Eostre var att hon hittade en skadad fågel på marken en vinter. För att rädda dess liv förvandlade hon den till en hare. Men omvandlingen var inte komplett. Fågeln såg ut som en hare men behöll förmågan att lägga ägg. Haren skulle dekorera dessa ägg och lämna dem som gåvor till Eostre…

Ostara var förknippad med mänsklig och grödans fertilitet. På vårdagjämningen hade hon intimt umgänge med solguden för att ett barn skulle födas nio månader senare den 21 December: Yule, vintersolståndet.

Våren är en tid där energin flyttar från ett inre tillstånd till ett yttre tillstånd. Det finns mycket guidning för oss i det yttre och det uppmuntrar oss att ”ge oss ut” ut och uttrycka oss själva.

På södra halvklotet är hösten en tid då naturen dör, bl a kallad Mabon. Vår- och höstdagjämning påminner oss om döds- och återfödelsens cykel. Ibland måste saker dö, så att de kan återfödas för ett större syfte eller ett större uppdrag. Ibland måste vi släppa för att välkomna det nya.

Hösten är en tid för skörd och där uttrycket av energi rör sig från ett yttre tillstånd till ett inre tillstånd. Det är en tid där vi uppmuntras att dra oss tillbaka och börja tänka på att rensa och släppa ut saker från våra liv.
Läs mer om Mabon, höstens dagjämning som infaller 22-23 September varje år HÄR

På många sätt är detta flöde av energi på motsatta ändar av jordklotet mer likartat än det är annorlunda. Oavsett var man bor, uppmuntras man att starta en ny cykel och gå in i ett nytt energiflöde som hjälper oss att färdas vidare på resan.

Enorma sprickor i Jordens magnetfält öppnas varje år runt dagjämningstid

Tiden vid Ostara, vårens dagjämningstid, i Mars månad och även vid Mabon höstdagjämning i  September, varje år innebär mer energi i Jordens magnetfält! Det öppnas nämligen enorma sprickor i Jordens magnetfält som minskar planetens försvar mot solvinden så att den ”väller in ” och skapar kraftiga rymdväder. D v s att "himlen exploderar av norrsken”.(INFO). 

Rymdvädrens prognosmakare kallar det " B sub z tipped south." (INFO). Den som är känslig för energier och därmed även rymdväder märker av detta!

Bilden visar en konstnärs återgivning av de fyra Cluster-satelliterna (OM) nära en ström av soljoner som strömmar in genom en spricka i magnetosfären - bilden är NASA´s (HÄR)

Vårdagjämning och historiskt firande

Vårdagjämningen firas över hela Jorden sedan länge med många symboler som indikerar återväxt och förnyelse - som den kristna påsken. 

Våren är signifikant i kristendomen eftersom påsken alltid faller på den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. 

Men datumet tycka ha gått vilse i kristendomen… Påsken minns Jesu gärningar, besök i helvetet och uppståndelsen. Påsksöndagen är en rörlig helig dag som firas från slutet av Mars till slutet av April. Det här är den tid då ängeln Gabriel berättade för Maria att hon var gravid. (Lukas 1: 26-38). Nio månader senare, vid juletid, föder Maria Jesus, medan hon fortfarande är jungfru - alltså enligt Bibeln...

Egyptier byggde den stora sfinxen så att den pekade direkt mot den stigande Solen på dagen för vårdagjämningen. Vissa ser denna övergång som en seger av en gud av ljus (eller liv, återfödelse, uppståndelse) över mörkrets krafter (död). I Kina firas Chunfen. I Centralamerika har det gamla Maya Caracol-tornet och Sol och Mån-templet också anpassningar som sammanfaller med Solens position på vårdagjämningen. När Solen vid den exakta tiden på vår- och höstdagjämning kastar sina strålar över den stora ceremoniella pyramiden, El Castillo, i Mexiko, lyfter det fram en fjädrad orm som verkar vara rörlig eller slingrar sig i väg nerför trappan. De förlängande skuggorna verkar springa från toppen av pyramidens nordliga trappa till botten … (Info)

Monoliterna på Stonehenge markerar den stigande Solens position på vårdagjämningen och är fortfarande som en plats för ceremoniella ritualer varje år.

Vår- och höstdagjämning firades i antiken på Irland. Ett kluster av megalitiska monument är utspridda genom kullarna i Loughcrew i Irland. 

Amerika's Stonehenge är en 4000 år gammal megalitisk plats belägen på Mystery Hill i Salem NH. Kol-14-metoden har beräknat åldern för vissa kolrester vid 3000 och 4000 år. Forskare har dragit slutsatsen att platsen uppfördes antingen av indianer eller en okända invandrande europeer. Platsen innehåller fem stående stenar och en fallen sten i en linjär inriktning som pekar på både soluppgången och solnedgången vid vår- och höstdagjämning. (Info)

******************************************************************************************

Salut till vårens jungfru, årets gryning!

Jakob Grimm, hävdade i sin teutoniska mytologi, att "Ostara, Eástre, var gudinna av vårens växande ljus" Heligt vatten i form av dagg eller vatten samlat från bäckar, samlades vid denna tidpunkt; tvättning med det sades återställa ungdom. Vackra jungfrur i rent vitt sades skutta runt på landet.
Enligt Grimm sägs den vita jungfrun i Osterrode (en stad i Niedersachsen i norra Tyskland) ses med en stor knippe nycklar vid bältet, medan hon gick till bäcken för att hämta vatten på påskdagens morgon.

Ostara brukar upplevas som en ung jungfru - som Ember Cooke skriver, "... gammal nog att bära barn, men inte en mamma." Hon är kransad med blommor eller ny grönska, och dansar ofta. Hon är ofta glad, men kan lika lätt vända till plötslig högtidtidlighet, som vårvädret som snabbt kan vända sig till regn. Precis som våren själva är hon nyckfull, oskyldig och ömsom omväxlande.

Salut till vårens jungfru, årets gryning! Bringar friskhet i alla våra liv. Världen vaknar och fertiliteten kommer åter. (info)