Adjö till Neptunus vid slutfasen i Fiskarna innan den går in i Väduren den 26/1 2026 (till 2039). Ett avslut och en ny början!

Inom astrologin är himlakropparna de rörliga delarna av vår kosmiska klocka. 

De markerar en rytm, ett inflytande som har betydelser både individuellt och kollektivt. 

När de långsamma planeterna rör sig i sina förutbestämda banor genom de olika stjärntecknen och bildar aspekter med varandra speglar de energier, teman och utvecklingsfaser, Vi kan tyda dessa individuellt i våra horoskop och världsligt – globalt. 

~*¤*~~*¤*~~*¤*~~*¤*~~*¤*~~*¤*~

Texterna är skyddade av upphovsrättslagen: se HÄR. Dela gärna med hänvisning till källan eller länka till sidan.

 ~*¤*~~*¤*~~*¤*~~*¤*~~*¤*~~*¤*~

Just nu befinner sig den långsamma Neptunus på den sista graden av Fiskarnas stjärntecken som den rört sig genom sedan 4/4 2011. Dess tid där är över den 26/1 2026, då den går in i Väduren och stannar där i ca 14 år. Det dröjer sisådär 165 år innan Neptunus återkommer till Fiskarna igen! Den är så att säga, vid de sista minuterna där, innan den kosmiska klockan ringer ut det gamla och ringer in det nya. 

Neptunus stod i dörröppningen till Väduren mellan den 30/3 2025 till 22 /10 2025, för att sedan gå retrograd till Fiskarna och stanna där till 26/1 2026, då den återgår till Väduren, för att stanna där till 2039.

Faktum är att slutet av Fiskarna är ändpunkten i zodiakens cirkel men där tar ju en ny början vid! Ormen/ouroborus biter sig i svansen”. Vilket symboliserar ungefär ”jag är min egen ände och begynnelse” enligt gamla sägner. 

Punkten vid den sista graden av zodiaken - Fiskarna - och den första graden av zodiaken - Väduren - är av stor betydelse. Det markerar avslut och början. 

Senast Neptunus var i Fiskarna var mellan 1847 och 1862. Senast den var i Väduren var 1861 till 1875.

När Neptunus nu lämnar Fiskarna så är det för sista gången i våra liv, det är ett ögonblick i vår tid som handlar om att nå upplösning av det som omvälvt oss under de här 14-15 åren, då denna planet rört sig genom detta vattentecken. Man kan likna det vid att vi varit i havets rike, trampat vatten, känt att livet saktats in, simmat i illusioner och drömskhet. Saker och ting kan ha verkat glidit mellan fingrarna likt när vi försöker fånga vatten. 

Vår verklighet har genomsköljts av illusioner, sikten har grumlats men också klarnat. Vi kan ha växlat mellan tvivel, tillit och tro, kanske sökt efter mening och gått med frågor som ”varför och hur”… Det kan ha varit undringar om vad som är sant eller inte. 

Di Levas låt ”Vem Ska Jag Tro På” dyker upp i mitt sinne - den passar rätt bra till tiden med Neptunus i Fiskarna: Lyssna HÄR. 

De här 14-15 passerade åren kan det stundom ha upplevts som segt. Neptunus är inte planeten som står för handlingskraft eller bygger hus. 

Denna himlakropp uttrycker sig icke-materiellt. Så den bygger snarare luftslott, öppnar till andlighet, inspirerar till själsliga göromål, eller att man försjunker in i saker och låter sig uppfyllas av det icke-världsliga. 

Därför har som exempel många planer eller drömmar inte blivit av, snarare har de tagit mer plats än praktisk verksamhet eller utövande. 

Det kan även, för många de här åren, ofta ha funnits energibrist eller trötthet, kanske omotivation. I det fallet har i så fall mycket skett på en subtil inre nivå, som kan vara svårt att förklara. Men även empati, medkännande och osjälviskhet och ökad förståelse har växt den här tiden. För många har det tonat fram en stark längtan efter att hjälpa människor och djur i nöd!

Det är också bra att då förstå att ett av Neptunus sätt att verka för förfining, är genom upplevelser av svek och känslor av tomhet. Ja, det kanske låter märkligt, men dess uppgift är att tona ner vår egoism och det är genom att vi ”sjunker ner i dyn” som det är möjligt för Neptunus. Men det då,  när det känns misslyckat eller rent av förödmjukande, som vi brukar ödmjukas… För den här planeten kan inte ”ödmjuka” en egoist som armbågar sig fram genom att trampa ned andra på ett konkurrerande sätt, för att ge en bild av när Neptunus inte är verksam.

För många börjar dimman nu skingras, vilket innebär alltmer klarhet när Neptunus snart går in i Väduren och påbörjar sin resa där under ca 14 år framåt. Vi står vid skärningslinjen mellan det gamla och det nya. Det är nu som många inspireras till att ”virka samman” lösa trådar och börjar då förstå mönster som fram till nu varit otydliga.

Å andra sidan, så kan Neptunus intoning i våra liv uppenbara sig genom gränslöshet på ett eller annat sätt. Det kan innebära att man de här 14 åren upplevt förhöjande vibrationer, kärlek till hela världen, en känsla av sällsamhet, kanske uppenbarelse av ”det högre”. 

Eller man kan rent av ha ”fallit för” dess andra sida så att det har grötat till sig med - som exempel – villfarelser, lögner, självbedrägeri, vanföreställningar, svekfullhet, skuld och/eller missbruk av något slag. Man har då glidit in i svårskingrade dimmor. Det kan även gälla eskapism från den hårda verkligheten. Men Neptunus kastar ut ”lockbeten” likt fiskaren kastar glittriga beten för att få napp, Eller också visar denna planet "sken som bedrar".

Astrologiskt talar man om att man kan lockas till allt från ”falska gurus” till något ”sektliknande" när Neptunus är stark. Vilket den stundom varit de här åren i Fiskarna. 

Men man kan även luras på andra sätt i den neptuniska dimman – det gäller både på det privata planet och globalt. Det är sådant som vi inte ser igenom.

En förvrängd relation till de neptuniska energierna kan resultera i att förlora kontakten med marken, så att man får en känsla av att man är en andligt storslagen individ. Att man är en slags Jesus- eller Madonne-liknande individ och någon som andra ”behöver” i något avseende, så att man iklär sig den rollen. Inte sällan där pengar är inblandade (men den kosmiska lagen är att all slags andlighet ska vara gratis för man kan inte ta betalt för kärlek eftersom andlighet är just: kärlek)… 

Oavsett vilka neptuniska dimmor man rör sig i är det erfarenheter som skapar lärdom och är utvecklande fast det kan te sig meningslöst.

Men om vi ser livet utifrån att vi lever mer än ett liv och att vi göra våra val byggda på karma så kan man få en fördjupad förståelse för de neptuniska lärdomarna. Man kan se dem ur ett evigt perspektiv. Jag säger detta, som dotter till en neptunisk styvfar (som var som en riktig far från 2 år ålder). Han var en alkoholist. Men hans liv var inte meningslöst och han var en snäll person. Genom honom lärde jag mig mycket om människans själ. Jag tvivlar inte på att han fick med sig sitt livs erfarenhet till nästa liv, som en juvel av visdom att väva sin fortsatta livväv utifrån. 

För, visst är det så:  sällan är ju livet som att gå på den röda mattan ”a la kändisar” (som nog ofta håller sitt neptuniska sken utåt – för baksidan har vi ofta fått höra om – allt från missbruk och ångest till att ständigt duga genom att leva upp till den yttre bilden).

Men nu, de sista skälvande veckorna med Neptunus i Fiskarna, är det för många, tiden då dimman skingras, alltså att Illusioner, oklarhet, idealism, falska uppfattningar klarnar! 

Slöjan kan vara tunnare mellan den här världen och en annan bortom, illusioner kan avslöjas och det som är sant börjar uppenbaras. Kanske vilseledda hittar rätt igen. Det är också en tid att reflektera över hur vi har förändrats sedan början av denna transit genom Fiskarna åren mellan 2011-2012. 

Den här tiden med Neptunus i Fiskarna kan många andliga sökare kunnat ställt in sig på de djupare dimensionerna av sin personlighet och utforskat områden som vanligtvis är dolda – som tidigare liv, medialitet, det som finns bortom denna värld och/eller osynliga guider liksom mystiska upplevelser.

Sällsamma glimtar av det ”högre” är också vad Neptunus i detta stjärntecken har sköljt igenom många med. Så även om man känt att det varit ”såsigt”, så har det inneburit att Neptunus kunnat göra sitt jobb – att förfina det inre.

Zodiakens sista grad är en punkt där nu avslut och nya möjligheter samsas och en förestående förändring och förnyelse viskar någonstans eller rentav skimrar vid horisonten. Så det är nog sådant som vi kan stänga dörren till. 

Vi kan se tillbaka på de här åren med en känsla av att saker har en djupare mening. Många kan ha utvecklat sin intuition, sin kreativa, musikaliska, konstnärliga eller dansanta sida. Inspirationen kan ha flödat i perioder, den andliga sidan kan ha fördjupats. Kanske har intresset för esoteriska och metafysiska ämnen ökat. Likaså kan andliga upplevelser öppnat till kontakt med något mycket större än det jordiska.

Något sluter cirkeln, något kanske börjar bli tydligt, förändring andas redan, men hur den utvecklas kanske inte riktigt är uppenbart än. Men vad som kan vänta när Neptunus vandrar genom Väduren är självärlighet -  att leva ärligt - och ny personlig klarhet.

Dessutom är Saturnus fortfarande i Fiskarna: innan konjunktionen mellan Saturnus och Neptunus, som inträffar vid 0º Väduren den 20/2 2026, kommer de två planeterna att fullborda sin nuvarande synodiska cykel. Detta bidrar till känslan av tvetydighet eller desorientering vid tröskeln  vi upplever, betydelsen av slut och känslan av att saker och ting inte går så lätt framåt om vi försöker börja något nytt.

De allra sista veckorna (fram till slutet av Januari 2026) med Neptunus transitering i Fiskarna är ett bra tillfälle att hedra slutet på den 14-åriga cykeln. Vi har chanser att få en djupare förståelse av den sanna innebörden av hela Neptunus tid genom Fiskarna. Både på det kollektiva planet och i våra egna liv genom att studera det individuella horoskopet. Vi kan då gå in i den nya förändringsprocessens cykel med djupare tillit, tro och medvetenhet.

Det är en tid att vara sanna med oss själva, världen omkring oss och med ”det högre ovan oss” (vad man än vill kalla detta medvetande) som ser och vet allt. Så för alla som håller det ärligt finns en förhöjande energi. På vilket sätt, ja det ligger i Neptunus mystiska natur… 

*********************************************************

Möjligheter för Neptunus transitering genom Väduren 2025 till 2039

Vi påbörjar alltså en ny Neptunisk fas efter Januari 2026 som pågår i 14 år framåt.

Man kan inte dra exakta slutsatser om en astrologisk händelse lika lite som man kan tolka in den ensam. Detta beror på att det finns mycket att ta hänsyn till, som vårt personliga horoskop och dess inverkan där samt när den samverkar med andra himlakroppar.

Väduren har som alla andra stjärntecken två sidor av myntet. Så det går inte att säga att den här transiten är en stor fördel eller en stor utmaning. Dels för att varje planet har sina nackdelar och fördelar. Men också för att de yttersta planeterna alla är djupt neutrala. För alla. 

Detta teckens utmanande sidor handlar om dess koppling till konflikt och krig. Senast Neptunus gick in i Väduren var den 13/4 1861. Dagen innan började inbördeskriget… Grejen med de långsamt gående planeternas transiter, i detta fall Neptunus, är att det vanligtvis tar tid innan dess effekter visar sig. Men år 1861 var andra himlakroppar aktiverade den 13/4 … De samverkade, alltså. 

Neptunus är hemma i Fiskarna, där den är just nu, när detta skrivs. Även om den är i slutfasen. I eldiga Väduren uttrycks den inte med samma ”dimmighet”. Det är väldigt olika energier hos Fiskarna och Väduren. I Väduren tenderar vi att drömma som visionärer och som pionjärer, kanske som krigare men förmodligen idealistiskt både med tanke på medmänniskorna likaväl som på det personliga planet.

När vi dyker upp ur vattnet som omslutit oss de senaste 14 åren med Neptunus i Fiskarna så påbörjas tiden när Vädurens eldenergi skapar något nytt av de visioner, den längtan och det sökande vi haft under de åren. 

Saker som verkat glida mellan fingrarna kan nu få ett anat perspektiv. Mystikern tenderar att komma ur meditationen. Drömmaren att vakna. Den som gått vilse att hitta vägen mot målet. Den besvikna att torka tårarna… etc. Det är liksom också dags att ta upp svärdet men agera likt en andlig krigare. Många nog känna sig dragna till kampsporter eller stridskonster som kung fu, karate, judo eller Jiujitsu som några exempel under de här åren.

Många kan känna sig kallade att göra mer och kämpa för sina ideal, kanske kämpa för att befria förtryckta. På ett personligt plan kan vi känna oss manade att kämpa för våra drömmar. Om man har en idé, en vision eller en dröm att kämpa för, kan Neptunus i Väduren inspirera till modiga handlingar.

Vi kan förvänta oss ökad individualism, en önskan att bryta sig loss från hindrande system för personlig egenmakt. Det kan inspirera till nya rörelser och kollektivt kamp för självbestämmanderätt, oberoende, inom flera områden.

Men det är också en tid då många vill förstå mer om sig själv, vem man är eller vad man ska göra. Det finns en stor möjlighet för alla att möta sig själva och förstå sin roll. Å andra sidan kan många kanske känna att man kan bli något högre vilket kan leda till självbedrägeri om vem man är… Neptunus kan vara bedräglig… både för en själv och andra. Ändock – en lärdom i vår eviga vandring...

Oklarhet kring ens mål kan leda till tvekan och undran kring när man bör agera och hur. Det kan ge en viss vilsenhet – initialt innan man lär sig att följa intuitionen för att det ska bli på bästa sätt. Eller så kan man ha för bråttom och följa målen utan tvekan med tron att det ordnar sig, för det finns alltid någon som kan ta vid, övertygad om att det inte kan gå fel att följa sin känsla. Men faktum är, att med Neptunus utplanande inverkan kan det misslyckas. Å andra sidan är ett misslyckande en viktig erfarenhet som hjälper oss att inte göra om det… förhoppningsvis.

Men Neptunus kan också ge hintar om att vi kan behöva agera trots oklarhet och att det är svårt att se vägen framåt. Men det hjälper oss att utveckla intuitionen och verkligen lita på magkänslan. Åter igen: ett misslyckande är en viktig erfarenhet i detta fall att veta att man gjorde sitt bästa utan karta och kompass, så att säga. Det handlar i Väduren om att våga gå, våga gå vidare även om det inte finns något tydligt framåt sett! Ja, man kan lära sig mer om sig själv genom att misslyckas än om man skulle lyckats. Det är väl litet som ”Herrens vägar äro outgrundliga”.

Men så kan det också vara så att med Neptunus i Väduren kan många behöva fajtas mot illusioner eller lögner som tycktes verkliga i Fiskarnas havsrike. Eller stå upp mot svekfullhet och bli tydligare med sig själv och sin egen vilja. Det kan bli en kamp, initialt, att ta sig ur det är dimmigt från Neptunus i Fiskarna. Det handlar inte om att vinna det handlar om att hitta sin inre ödmjuka kraft. ”Jag är” – Vädurens nyckelord.

Neptunus i Väduren värdesätter krigaren men även den medmänskliga aktivisten i täten, inte minst den med andliga visioner, som reser sig upp för att bli en ledare. Neptunus mål är att man agerar av osjälviskhet utan begär eller för egen vinnings skull.

Man kopplar Vädurens tecken till ”egot”. Neptunus är mån om att lösa upp egoism – men inte själva egot/jaget, för då blir man viljelös. De här åren 2026 - 2039 kan många skapa en andlig identitet byggd på kärlek och en vilja att tjäna utan vinning. Eller anamma ”myntets andra sida”; ett andligt ego – en neptunisk illusion om sig själv som typ det bästa som hänt mänskligheten.

I Väduren kan de neptuniska idealen och övertygelserna kring självuttryck också manifesteras genom allt från ”mjuktuffa” frisyrer, snitsigt kreativt klädstilar till könsidentitet, lika väl som sätt att aktivera eller uttrycka sin fysiska förmåga för att hålla sig smidig.

I bästa fall skulle Neptunus kunna inspirera till handlingar och ledarskap byggd på humanitära ideal som minskar risk för krig på planeten. Men den skulle kunna inspirera till korruption och svaghet hos ledare som skapar maktförtryck och utlöser krig. 

Men världsvida kan människor förlora sin tillit och tro på ledarskap kanske förlora tron på samhället eller systemet.

Tiden med Neptunus i Väduren kan ge banbrytande visioner med helt nya idéer och framstegsvänligt tänkande. Det kan ske idealistiska revolutioner och aktivism, visionära uppror eller andligt inspirerade krig. Det kan ske baserat på lögner, korruption, bedrägeri eller med biologiska vapen, kemikalier och virus.

Vår historia är en cykel och ofta lik ouroboros – ormen som äter sin egen svans. Historiestuderande vet nog att diktatur och envälde är grunddrag för mänsklighetens historia även om vi ogillar det. Historien är inte gradvist ökande på ett smidigt sätt. Under årtusendena har det funnits enorma upp- och nedgångar i allt från medborgerliga rättigheter och revolutioner. Hur mycket vi än önskar att Neptunus ödmjukhet styr, så är det inte så i verkligheten och har aldrig varit på det sättet.

Så egentligen: Intet är nytt under Solen.